Okej, jag skärper mig

20140114-172536.jpg

spotify SOUNDTRACK: Frankie Valli & The Four Seasons – Big Girls Don’t Cry

Jag såg gårdagens blogginlägg som ett uppvaknande.
En möjlighet till att ta mig samman. Att inte kunna ha ett knivblock i köket var alldeles för provocerande för att jag skulle stå ut.
Nu har jag stolpat i väg och köpt ett.
Så passade alla knivar i min uppsättning utom en.
Damn it! Nåväl. Den får ligga nere i skåpet och mysa med köttyxan.
För den får allt ligga kvar.

Köttyxan ger mig kalla kårar

20140112-133827.jpg

spotify SOUNDTRACK: Charli XCX – SuperLove

Liten behändig 1a med kokvrå 24m2. Tillträde omgående under december.
Devis möblerad med säng, byrå, div. köksutrustning samt bredband.

Vi lever i skyddade tider.
Till den digitala ugnstermometern jag fick i julklapp medföljer ett tjockt häfte säkerhetsföreskrifter, under en helg får alkohol bara köpas under några få timmar på ett systebolag och lösenord ska skydda barn från internetporr.
Säkerligen var det därför jag reagerade med någon slags Schulmanbestörtning när jag såg den hänga i köket.

I svaret på Blocketannonsen hade min hyresvärd nämnt ”div köksutrustning”.
En visp, pastaslev, stekspade med köttrester i fanns i köket när jag flyttade in. Och så köttyxan.
Jag vill skriva att den hängde där och glänste, men den var bara stålgrå och brutal med sitt patinerade trähandtag. Som en relik från riddartiden.
Jag gömde den genast allra längst in i det mest svåråtkomliga köksskåpet.

Jag tänker mig att skägghipsters dregglar i avund över min köttyxa.
Med den kan man banka ihjäl sin egen ko och sedan banka på som om det inte fanns någon morgondag, tills köttet blivit mustigt mört.
Själv drabbas jag alltså av panik. Jag ser framför mig hur jag i någon våldsam dröm plötsligt går i sömnen och förstör allt i min väg.
Inventarier, människor, prydnadsföremål. Allt demoleras våldsamt i min framfart.
Så jag håller köttyxan med yttersta fingerspetsarna och begraver den i skåpet.

Kanske är det en något överdriven reaktion.
Varför skulle jag gå i sömnen när jag aldrig gjort det tidigare?
Precis som vissa väljer att ha krucifix på väggen kanske man kan ha en rejäl köttklubba som symbol för att livet ibland är brutalt som en motorsågsmassaker.
Några dagar senare köper jag köksgeråd och sträcker mig efter ett knivblock.
Våldsamma tvångstankar exploderar igen, jag rycker till som om träklumpen bränt mig.
Knivarna får gott ligga kvar i originalförpackningen.
Långt inne i skåpet, tillsammans med köttyxan.

Den försvunna gardinen

20140111-123626.jpg

spotify SOUNDTRACK: Parov Stelar – Libella Swing

Från sunk till hunk.
Min andrahandslägenhet genomgår en stilresa.
Allt började med färgglada plastbunkar. Det stora lyftet kom när jag fick tag i en skruvmejsel och kunde skruva ner trasiga lampor och högtalare som mest verkar ha hängt på väggarna som någon slags omvänd dekoration.
Genombrottet kom när jag kånkade hem en mysig matta.
Den var från Ikea, men som tidigare skrivet har människan inte så högra krav för att bli lycklig.

Stora textilier verkade som a och o för att skapa hemtrevnad: nästa steg var gardiner.
Blotta tanken på att stega in i en gardinbutik gjorde mig matt. Var ligger ens närmaste Hemtex? Räddningen blev internet.
I efterdyningarna av mellandagsrean hittade jag ett par trevliga gardiner. Det sa klick, betalkortet åkte fram och en order var lagd.
Sms:et kom i går: din leverans finns att hämta i matbutiken 15 minuter bort. I dag traskade jag dit, trött som en liten mullvad. Vinterns första snö busade till det under sulan.

Jag spatserade hem med en märkligt stor låda under armen. Väl innanför dörren slet jag upp den som ett barn på julafton. Av med plasten, försöka få ordning på vad som var den ena gardinen och vad som var den andra.
Där fanns bara en. Vi kan landa på månen, men hur ska man få mig att fatta att jag bara har beställt EN gardin?

Men gardinen åkte upp och prydde sin plats. Snyggt, men föga förvånande lite mörkare (speciellt med tanke på att kontakten till taklampan har havererat).
Snabbt och lätt beställde jag en till och började med frukosten.
I smoothie skålade jag sedan gardinen välkommen.
Om några dagar kommer din kompis.

Porrspeglarna

20140110-111601.jpg

spotify SOUNDTRACK: Everyday Mistakes – Voodoo Drums

Jag hade inte ens hunnit reflektera över dem.
Men den 70-årige mannen som var i begrepp att lämna sin ungkarlslya i min besittning de närmaste månaderna nickade bort mot sängkonstruktionen.
Eller snarare det som hängde på väggarna över den.
– Du kanske undrar över speglarna, sa han på släpig stockholmska.

Att inte kunna köpa en bostadsrätt när man lever i Stockholm är som att vara på luffen.
Hoppar man runt bland korta andrahandkontrakt får man se mycket. Styrkan är att man kan testa på olika stadsdelar men också olika livssituationer.
En vinterkväll för några år sedan pulsade jag genom snön i Farsta strand och ringde på hos en dam som svarat på min Blocketannons. Hon luktade alkohol och visade runt i lägenheten.
Där var mitt rum. Där var köket. Där var hennes sovrum, och så badrummet med bidé som vi skulle dela på. Och så inget sällskap på rummet efter 22.
Jag gick därifrån med lätt livsångest.

Jag hade tur och fick en fin etta vid Odenplan i stället. Det blev en fin sommar.
Men många bostadslösa tvingas hyra in sig i rum. I hushåll som av olika anledningar behöver dryga ut inkomsterna med en inneboende.
Under mitt första halvår i stan både jag hos ett par i Enskede. Den ena av de två var arbetslös och tillbringade den mesta tiden hemma i soffan, levande död. Han vaknade upp och blev människa först när hans man gick av sitt jobbskift och kom hem.
Bland Stockholms Blocketkontrakt vet man aldrig vad man får.
Och nu stod jag alltså i en lägenhet i Vasastan, i begrepp att få höra varför mannen jag skulle hyra lägenhet av hade skaffat porrspeglar runt sin säng.

– Jag hittade dem, de skulle slängas. Det tyckte jag var synd, så jag satte upp dem där, sa han.
Som om han satt upp speglar runt sin säng för att ta tillvara på jordens resurser.
– Okej, sa jag som om allt var helt normalt. Sen bytte vi ämne.
Jag hade kunnat berätta om mina planer på en strippstång i mitt bordellröda sovrum för några år sedan.
Kanske hade två tvillingsjälar mötts.

En lyxigare låda

20140108-121909.jpg

spotify SOUNDTRACK: Walk Off the Earth – Champs-Élysées

Man vet aldrig vad jag har med mig i min lunchlåda till jobbet.
Antingen är det nämligen köttfärssås eller korvgryta, så man har 50/50.
I och för sig ofta samma sak fem dagar i rad. Men man kan aldrig vara säker.

Den skrala variationen har genererat visst hån från min kollega Johannes.
Så stod jag i dag och tillredde en ny laddning korvgryta i bara kalsongerna i mitt flottiga lilla kök.
Det var ganska nyss jag flyttade in här och trots eviga turer till mataffären på hörnet så har jag ännu inte lyckats köpa allt det där som man kan förvänta sig att hitta i ett kök. Så receptet blir lite annorlunda.

Och då slår det mig att jag ska göra precis som varenda mellanstadieskola med någorlunda pondus.
Jag ska fortsätta laga samma rätter men döpa dem till lite olika saker. Det är helt i sin ordning eftersom jag nästan aldrig har precis samma saker i.
I går var det kanske korvgryta. Men i dag är det sauce blanche avec des saucisses.
En sauce blanche i all sin enkelhet.

I MORGON: Porrspeglarna

Flott(igt) värre

20140108-120442.jpg

spotify SOUNDTRACK: Justice – On’n’On

Jag har precis flyttat. Ja, igen.
Nu blir det fyra härliga månader i Vasastan tills nästa bärsärk på Blocket.

Man kan kalla lägenheten jag bor i för renoveringsprojekt.
En ordentlig städning och nymålade väggar skulle i och för sig vara makeover nog.

Sakta men säkert städar jag fram mitt hem på samma sätt som hoppfulla hoppas skrapa fram sin lycka på en Trisslott utanför Statoil på lunchen.
Med längtande fingrar skrapar vi.
Desperat och ovärdigt, vi får alla grå gegga under nageln.

När jag skulle hänga upp en taklampa höll jag på att bli blind av flagnad färg som snöade ner i mina ögon.
Duschen är en ”stockholmsdusch”, som inte har en kabin utan hela toaletten är duschkabinen. Duschslangen är inkopplad i handfatet pÃ¥ nÃ¥t vänster.
Vad det verkar måste handfatskranen stå och rinna medan duschmunstycket får sitt vatten. Känns otroligt fånigt varje gång jag duschar. Ett otroligt slöseri.
Men jag gillar ruffigheten. Jag tänker att jag bor i nåt nergånget område i New York. Med rök ångandes ur gatubrunnarna.

Jag åker till Ikea.
Och till Clas Ohlson.
ICA Nära.
Jag köper färgglada bunkar, matlådor, nya tallrikar.
Allt i nån härlig färg som säkert utsöndrar rena dödscocktailen av giftiga ämnen.

En matta och vips så blev lägenheten mysig. Jag hittar några gardiner på nätet nånstans.
Och inser att vi människor är ganska enkla att göra nöjda ibland.
Ett trepack plastbunkar som matchar tallrikarna i mitt tomma hem och tillfredsställelsen är total.
Sakta men säkert definierar jag mitt hem, köper mig en identitet.
Handlar mig lycklig. Plastpryl för plastpryl.

I MORGON: Den stora matbluffen