Kategoriarkiv: Uncategorized

Hej då.

Dags för flytt.
När jag flyttade in hade jag tänkt ringa på och hälsa på mina grannar.
Min chef tittade på mig när jag berättade det.
”Sånt gör bara sajkon (psykon?)”, sa hon (vis av egna sajko(psyko?)grannar).
När jag nu skulle flytta hade jag aldrig sagt mer än ”hej” till någon i huset – trots att många säkert skulle klassificera mig som sajko (psyko..?).

Jag flyttade hit till Karlberg, med taxi en mörk kväll i vintras.
Ett gathörn blev närmaste parkeringen och taxichauffören hjälpte mig att bära ut alla mina grejer på trottoaren innan han brummade bortåt och försvann runt ett gathörn.
Det föll små små snöflingor över mig och blåkassarna. Jag bar in allt, flyttlådorna som jag återanvänt för fjärde gången höll sig precis från att brista.
Dagen efter vaknade jag med ett ryck och såg mig själv i porrspeglarna på väggen.
En främmande lägenhet, hur hamnade jag här?
Svagt solljus trevade sig in genom fönster dimmiga av smuts och nikotin. En plastig högtalare satt fastskruvad i väggen ovanför sängen och hade nog inte fungerat på länge. Vissa hål i dörrarna och väggarna var spacklade, andra inte.

Mina eviga Ikearundor gav fluffiga mattor till de flisiga golven, och panikmöbler som var lättast att frakta hem att äta frukost vid.
Jag torkade geggan från fönsterrutorna, skruvade ner den trasiga högtalaren och gömde den läskiga köttyxan i ett köksskåp.
Inhandlade blommor som vissnade (och dog). Om alla blommor dog? Nej, det fanns en liten tapper krukväxt som stod emot. Visserligen hängde blommorna alltid i slokande vissna sjok, men bladen var alltid gröna. Som om den fick precis nog med syre för att överleva men inte riktigt leva, just där och då.

Fem månader blev det.
De senaste veckorna hade jag gått på visningar, pressat in dem före jobbpassen, och till slut hittat en prisvärd andrahandspärla på söder. Ett långtidskontrakt hade jag sökt.
Och erövrat.
Två år utan lägenhetssökande. Kan man ha det så flådigt?

Jag torkade ur frysfacket, dammsög golven och gnuggade nikotin från väggarna nästan terapeutiskt. Gnuggade mig fri.
Jag skulle precis mosa ner min överlevarväxt i en soppåse men hejdade mig i sista sekund. Blommorna var skrumpna men bladen gröna. Vi gjorde detta tillsammans, som Tom Hanks och hans boll i ”Cast away”. Nu skulle vi flytta, tillsammans.
Jag fick flytthjälp och sa hejdå till lägenheten.
Jag stod inne i lägenheten med dörren öppen när en grannfarbror jag aldrig sett förut stack in huvudet.
”Ska Larsson (min hyresvärd med fingerat namn) flytta?”
”Det var allt ett tag sedan han flyttade”, sa jag. Det hade bott både en och två inneboende sen han lämnade skutan, så att säga. Nu skulle jag flytta.
Fem månader efter kvällen då jag flyttat hit i taxi stängde jag den plywoodartade ytterdörren, låste och stoppade nyckeln i brevinkastet.
Hej då.

Ett oväntat väntat besök

SOUNDTRACK: The Handsome Family: Far from any road

Ljudet från väckarklockan borrade sig in i min mosiga hjärna.
Porrspegellägenheten.
Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr. Rrrrrrrrrrrrr.
Nej, det var inte alls någon väckarklocka, jag har ju inte ens någon. Det var dörrklockan.
Klockan var tolv. Jag var i ett risigt skick, naken och som vanligt under mina jobbskift hade (minst) en tornado dragit genom lyan.
Jag jag visste precis vem som stod på andra sidan dörren.

Dagen före hade nämligen hyresvärdens svåger messat. Det är han som sköter visningarna förstår ni. Min hyresvärd ska ju sälja sitt kyffe på 25 kvadratmeter, ta pengarna och ”dra till Söderhavet med sin kvinna”. Svågern ville visa lägenheten för nån intressent. Men jag hade jobbat till midnatt och inte hunnit komma överens om någon tid för visning. Då kom tydligen svågern nu. Utan att ringa minsann.
Jag fick på mig någon tröja, några shorts, öppnade dörren. Svågern smilade tillkämpat upp sig ute i trapphuset.
”Det kommer ett par och tittar på lägenheten om tio minuter. Jag har ringt dig under förmiddagen.”
Jävlar, två missade samtal gömde sig visst i mobilen. Ljudlöst.
Han tittade in i lägenheten, gav mig en menande blick och sa: ”Jag uppehåller dem så länge jag kan”.

Jag sköt in berget av ren men ovikt tvätt i ett hörn, la veckans DN och post i en hög bredvid.
Öppnade fönstren för vädring, thank lord.
Tog med mig kaffekopparna ut i köksskrubben och högg tag i berget av smutsiga tallrikar och kastruller sedan senaste matlådekoket. Svabbade rent. Och sedan var jag liksom klar. Svassade runt och väntade på det där paret. Och svågern. Magen skrek efter frukost. Jobb om en timma. I behov av dusch. Måtte detta gå undan.
Det gjorde det så klart inte.

Paret kom in, strök runt bland mina kökkenmöddingar av kläder och magasin. Log stramt åt porrspeglar, min nyvakna uppsyn och skicket på lägenheten. Öppnade skåp, synade och hummade. Gav mig ursäktande blickar innan de öppnade lådor och skåpluckor. Jag ryckte på axlarna.
”Herre gud, jag är utan fast bostad i Stockholm, det är inte som att jag har någon stolthet kvar att förlora. Titta ni. Ni är vuxna och lär inte kunna se något ni inte sett innan.”
Tänkte jag alltså.
Sen gick de till slut. Svågern plirade med ögonen, stängde dörren och försvann.