Kategoriarkiv: TV

SETT: Rädslan för det okända i ”Jills veranda”

Jills veranda

För en vecka sedan gästade Kakan Hermansson Jill Johnsons SVT-program ”Jills veranda”.
Medan seriens andra gäster är artister är Kakan mest känd som inhoppare i olika tv-program – och för sin frispåkighet som feministflata. Det är i den rollen hon får audiens i countrydrottningens hyrda hus i Nashville.
Det blir ett program som mer än någonsin påvisar människans rädsla för det okända.

Kakan börjar med att dåna för Johnsson. Mötet är det största som hänt i hennes liv. Jill vet inte vem Kakan är, förutom feminist och flata. Om Kakan säger för jobbiga saker kommer Johnson dra sig åt sidan.
Kakan börjar med att kalla frukosttomaterna för lesbiska. Hon skrider runt i köket i lösa kläder som får hatarna på Flashback att tugga fradga. Eller som Jill säger det:
– Känns som att hon verkligen krigar för sin sak. Hon är förgstark, har håret mitt på huvudet som kanske är borstat, hon har på sig en morgonrock som hon åker iväg med som jag tänkte att den tar hon väl av sig men det gjorde hon inte.
Och visst krigar Kakan för rätten att få vara sig själv. Hon får möta Tea party-kvinnan Miss Kay som försöker pådyvla henne att hennes sexuella läggning är ett val och att hon kan botas med bön. Klippningen skvallrar om att debatten gick längre än vad vi får se.
Som plåster på såren får hon sedan följa med på vinkväll hos Jills kompisar.
I en passage frågar countrydrottningen var en av vännerna tycke rom Kakan.
– Hon känns väldigt amerikansk. Hon har alla klagomål som någon med hennes attityd i Amerika har. Hon är inte ett dugg annorlunda.
Jill nickar opartiskt. ”Hennes attityd”.

Kakan Hermansson är inbjuden för att bli en kulturkrock med Nashville. Men det blir också en kulturkrock med den Svenssonaktiga Jill Johnson. Tittaren har säkert inte svårt att identifiera sig med Jill som häpnar när hon får en frispråkig feminist i sitt fina Nashvillekök.
Precis som Jill tycker nog de flesta att homosexuella har rätt att finnas. Men de behöver ju inte trycka upp sin sexualitet och ”attityd” i ansiktet på andra. Då kan man ju förstå att folk reagerar. Eller?

Jill bekänner en bit in i programmet att det är först nu som hon förstår Kakans svårigheter.
När varje dag blir ett krig för att få vara den man är, när man kanske inte ens vågar komma ut för sin familj.
Men det känns inte som att Jill alls förstår.
Hon berättar att hon har flera homosexuella vänner. Men de bara jobbar och skrattar ihop. Några problem har hon aldrig hört talas om. Då finns det ändå de som påstår att Pridefestivalen spelat ut sin roll i Sverige. Att den mest handlar om excentriska bögar, flator och transor som spökar ut sig och provocerar.

Vid ett tillfälle bryter Kakan ihop på verandan.
– Fy fan för att vara lesbisk här och träffa människor som säger att det är ett val jag har gjort. Att jag kan bli frisk om jag bara väljer det. Fatta hur många som inte kan leva sitt liv. Det är så sjukt. Det är så himla mycket allvar för mig och så himla många andra.

Jill ser berörd ut. Hon säger att Kakan är modig. Men den enda som faktiskt ger Kakan bevis på att hon är ”normal” är countrysångerskan Chely Wright som kom ut som vuxen framgångsrik sångerska. Vägen dit kantades av självmordstankar och fans som vände henne ryggen när hennes läggning blev känd. Men också fans som stöttade henne, och som accepterade homosexualitet mer när deras idol kommit ut. Först där börjar Kakan få revansch och acceptans i Jills program. Den slutgiltiga segern kommer när Kakan sjunger Dixie Chicks uppkäftiga ”Not Ready To Make Nice”.

I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should

Vi skriver 2014. ”Jills veranda” visar med all önskvärd tydlighet att Priderörelsen inte spelat ut sin roll.
Inte i Nashville. Och inte i Sverige.