Kategoriarkiv: Stockholm

Det dåliga samvetet på tunnelbanan

20140211-124726.jpg

Jag har bott i Stockholm i över två år.
Mytiska platser som t-centralen, Slussen och Stureplan har materialiserats och blivit vardag.
Det eviga rovdjurslivet har också blivit vardag, för länge sedan.
Man drömmer om ett fast jobb, en fast bostad, ordentlig tid för kvalitetstid. Och man har formats av det otrygga livet.
Men det finns de som har det värre.

Stockholm kryllar av hemlösa.
Det är ett av krönikörernas favoritämnen.
Hur dålig man känner sig när man möter tiggarnas blickar.
Hur dålig man känner sig när man inte möter deras blickar.
Det är en omöjlig ekvation med dåligt samvete som enda resultat.

Människor i stort behov av hjälp sitter överallt. Längs gator, ofta vid gångarna ner till tunnelbanan. Eller på tunnelbanan.
De är ofta sympatiska, de har fått någon okej vinterjacka. De presenterar sig för alla i vagnen, frågar om någon har lite pengar över. Minsta lilla är av stor nytta.
Och så har man aldrig kontanter på sig.
Man tittar kanske bort, eller så tvingar man sig att möta blicken. Skakar nedstämt på huvudet.
Klasskillnaden bränner i hela kroppen. Man skäms som en hund över att man har något, eller relativt mycket även om ens eget liv är en annan form av jakt på trygghet och lycka.
Man hinner kanske inte tänka hur mycket skam man måste trycka åt sidan för att stå ut med en tillvaro där man sitter på knä och tigger på Sveavägen. Eller tar till orda för att tigga i en tunnelbanevagn där annars den svenska tystheten härskar.

Naturligtvis vill vi få bort tiggeriet från gatorna och tunnelbanevagnarna.
För det smärtar oss för mycket att få klassamhället upptryckt i ansiktet. Dag efter dag efter dag.
Att allt för tydligt se att andra har större problem än vad vi har, precis utanför vår egen husknut.