Hej då.

Dags för flytt.
När jag flyttade in hade jag tänkt ringa på och hälsa på mina grannar.
Min chef tittade på mig när jag berättade det.
”Sånt gör bara sajkon (psykon?)”, sa hon (vis av egna sajko(psyko?)grannar).
När jag nu skulle flytta hade jag aldrig sagt mer än ”hej” till någon i huset – trots att många säkert skulle klassificera mig som sajko (psyko..?).

Jag flyttade hit till Karlberg, med taxi en mörk kväll i vintras.
Ett gathörn blev närmaste parkeringen och taxichauffören hjälpte mig att bära ut alla mina grejer på trottoaren innan han brummade bortåt och försvann runt ett gathörn.
Det föll små små snöflingor över mig och blåkassarna. Jag bar in allt, flyttlådorna som jag återanvänt för fjärde gången höll sig precis från att brista.
Dagen efter vaknade jag med ett ryck och såg mig själv i porrspeglarna på väggen.
En främmande lägenhet, hur hamnade jag här?
Svagt solljus trevade sig in genom fönster dimmiga av smuts och nikotin. En plastig högtalare satt fastskruvad i väggen ovanför sängen och hade nog inte fungerat på länge. Vissa hål i dörrarna och väggarna var spacklade, andra inte.

Mina eviga Ikearundor gav fluffiga mattor till de flisiga golven, och panikmöbler som var lättast att frakta hem att äta frukost vid.
Jag torkade geggan från fönsterrutorna, skruvade ner den trasiga högtalaren och gömde den läskiga köttyxan i ett köksskåp.
Inhandlade blommor som vissnade (och dog). Om alla blommor dog? Nej, det fanns en liten tapper krukväxt som stod emot. Visserligen hängde blommorna alltid i slokande vissna sjok, men bladen var alltid gröna. Som om den fick precis nog med syre för att överleva men inte riktigt leva, just där och då.

Fem månader blev det.
De senaste veckorna hade jag gått på visningar, pressat in dem före jobbpassen, och till slut hittat en prisvärd andrahandspärla på söder. Ett långtidskontrakt hade jag sökt.
Och erövrat.
Två år utan lägenhetssökande. Kan man ha det så flådigt?

Jag torkade ur frysfacket, dammsög golven och gnuggade nikotin från väggarna nästan terapeutiskt. Gnuggade mig fri.
Jag skulle precis mosa ner min överlevarväxt i en soppåse men hejdade mig i sista sekund. Blommorna var skrumpna men bladen gröna. Vi gjorde detta tillsammans, som Tom Hanks och hans boll i ”Cast away”. Nu skulle vi flytta, tillsammans.
Jag fick flytthjälp och sa hejdå till lägenheten.
Jag stod inne i lägenheten med dörren öppen när en grannfarbror jag aldrig sett förut stack in huvudet.
”Ska Larsson (min hyresvärd med fingerat namn) flytta?”
”Det var allt ett tag sedan han flyttade”, sa jag. Det hade bott både en och två inneboende sen han lämnade skutan, så att säga. Nu skulle jag flytta.
Fem månader efter kvällen då jag flyttat hit i taxi stängde jag den plywoodartade ytterdörren, låste och stoppade nyckeln i brevinkastet.
Hej då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>