Ett oväntat väntat besök

SOUNDTRACK: The Handsome Family: Far from any road

Ljudet från väckarklockan borrade sig in i min mosiga hjärna.
Porrspegellägenheten.
Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr. Rrrrrrrrrrrrr.
Nej, det var inte alls någon väckarklocka, jag har ju inte ens någon. Det var dörrklockan.
Klockan var tolv. Jag var i ett risigt skick, naken och som vanligt under mina jobbskift hade (minst) en tornado dragit genom lyan.
Jag jag visste precis vem som stod på andra sidan dörren.

Dagen före hade nämligen hyresvärdens svåger messat. Det är han som sköter visningarna förstår ni. Min hyresvärd ska ju sälja sitt kyffe på 25 kvadratmeter, ta pengarna och ”dra till Söderhavet med sin kvinna”. Svågern ville visa lägenheten för nån intressent. Men jag hade jobbat till midnatt och inte hunnit komma överens om någon tid för visning. Då kom tydligen svågern nu. Utan att ringa minsann.
Jag fick på mig någon tröja, några shorts, öppnade dörren. Svågern smilade tillkämpat upp sig ute i trapphuset.
”Det kommer ett par och tittar på lägenheten om tio minuter. Jag har ringt dig under förmiddagen.”
Jävlar, två missade samtal gömde sig visst i mobilen. Ljudlöst.
Han tittade in i lägenheten, gav mig en menande blick och sa: ”Jag uppehåller dem så länge jag kan”.

Jag sköt in berget av ren men ovikt tvätt i ett hörn, la veckans DN och post i en hög bredvid.
Öppnade fönstren för vädring, thank lord.
Tog med mig kaffekopparna ut i köksskrubben och högg tag i berget av smutsiga tallrikar och kastruller sedan senaste matlådekoket. Svabbade rent. Och sedan var jag liksom klar. Svassade runt och väntade på det där paret. Och svågern. Magen skrek efter frukost. Jobb om en timma. I behov av dusch. Måtte detta gå undan.
Det gjorde det så klart inte.

Paret kom in, strök runt bland mina kökkenmöddingar av kläder och magasin. Log stramt åt porrspeglar, min nyvakna uppsyn och skicket på lägenheten. Öppnade skåp, synade och hummade. Gav mig ursäktande blickar innan de öppnade lådor och skåpluckor. Jag ryckte på axlarna.
”Herre gud, jag är utan fast bostad i Stockholm, det är inte som att jag har någon stolthet kvar att förlora. Titta ni. Ni är vuxna och lär inte kunna se något ni inte sett innan.”
Tänkte jag alltså.
Sen gick de till slut. Svågern plirade med ögonen, stängde dörren och försvann.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>