månadsarkiv: januari 2014

Det stora elhaveriet

20140130-122959.jpg

spotify SOUNDTRACK: Charles Trenet – La mer

Tänk er som en film.
Kärleken står i duschen, tevatten kokar i vattenkokaren, kaffet puttrar i bryggaren. Fin musik tävlar med hårtorken om vem som kan låta mest.
Strykjärnet blir det som får morgonmyset att haverera.

När jag sätter i en kontakt till blir allt tyst.
Kärleken tittar ut från det lilla badrummet. Där har lyset slocknat.
Kylen surrar inte längre.
Musiken är borta. Det gamla elsystemet i lägenheten har kraschat, strömmen är borta.

I hallen finns ett uråldrigt proppskåp.
När jag famlar i dammet ovanpå hittar jag två askar med nya proppar. Jag skruvar ur de gamla, testar de nya. Ingen ström.
Ringer mannen jag hyr av. Inget svar.
Jag sms:ar. Tiden går, inget svar.
Privathygienen får skötas i skenet från värmeljus. Håret får fortsätta torka på egen hand.
Gasspisen fungerar fortfarande.

Jag går till det lokala postombudet, hämtar min anda gardin.
Googlar efter elnätsstörningar men hittar inga.
Sedan ringer jag elleverantörens journummer, det ska inte vara några problem hos dem, förklarar damen på andra sidan linjen. Kanske har min huvudsäkring gått.
Kanske det, svarar jag. Var sitter den?
Det är en lucka som sitter i närheten av proppskåpet svarar damen.
Jag hittar mystiska luckor här och var i hallen men ingen verkar vara den.
Mina kylvaror knarrar av upptining från kylskåpet och frysfacket. Smältvatten börjar droppa pillemariskt.

Jag spetsar öronen mot trapphuset, kanske kommer någon granne förbi?
Ska jag ringa på hos dem vägg i vägg? Tidningen har suttit i brevinkastet i flera dagar, de är inte hemma.
Ett hipsterskägg som bor några våningar över mig kommer nersläntrandes efter en stund.
Jag presenterar mig och mitt problem.
Han stiger på och säger att huvudsäkringsluckan finns bakom under hatthyllan, bakom jackorna. Det gör den.

Jag skruvar upp skruven med en solariepolett. Famlar efter en ny propp uppe i dammet och byter ut den utbrända stackaren. Och mitt hem börjar leva igen.
Musik pulserar, kylen murrar igång. Lampor lyser som om mörker bara var ett påhittat fenomen.
Grannen morsar hejdå och försvinner ut.
Då får jag sms från hyresvärden: ”Det är nog huvudsäkringen. Den sitter under hatthyllan, nya proppar finns på proppskåpet.”

 

Inte bättre än bastu

20140124-195524.jpg

SOUNDTRACK: Amy MacDonald – This is the life

– Det där ser tungt ut, säger damen bredvid mig där jag balanserar på tunnelbanan.
Jag tror att jag åkt fram och tillbaka till Ikea fyra gånger.
I både Göteborg och Stockholm har jag flyttat endast medelst kollektivtrafik. Nu försöker jag inreda en lägenhet utan att ha bil tillgängligt.

För det är dyrt att ha bil.
För många är det omöjligt.
Och det går att hyra bil.
Men jag löser det tydligen såhär.
Och visst är det tungt.
Många mer än jag kämpar.
Men det känns mer meningsfullt än att gå till gymmet.

Så länge de inte har en varm och go bastu där.

Pannkaka av alltihopa

20140115-193531.jpg

spotify SOUNDTRACK: Jason Derulo – Trumpets

Jag fattar inte hur farmödrar gör.
De har alltid sylt hemma. Hallon, jordgubb, blåbär, hjortron, you name it. Det finns i alla sorter.
Värre är det i mitt skafferi. Men det finns en gren jag klår farmor i med hästlängder.

En del av min hyresdeal går ut på att min hyresvärd kommer hit ibland.
Han får fortfarande sin post hit och den senaste veckan har det kommit en rejäl laddning.
Så ringde han i går.
Jag var ledig och det var för tidigt för att jag skulle orka prata med främlingar i telefon. Så jag skickade ett sms och la till att han fått en del brev.
Han bad mig skicka ut dem rekommenderat till hans tillhåll utanför stan. Kostnaden skulle jag dra av på hyran.

Jag tänkte att jag kunde slå två flugor i en smäll och sa att jag skulle göra det i dag.
Jag väntar ju fortfarande på min andra gardin och tänkte att den skulle komma så att jag kunde hämta ut den på samma gång. Så vaknade jag i dag med världens vinhuvudvärk. Inget jävla gardin-sms i sikte. Så jag stapplade bort till posten, köpte ett rör Treo och skickade i väg posthögen. Irrade hem igen med bultande skalle.

Magen kurrade och frågade om jag inte kunde steka pannkakor.
Jag gjorde den till viljes. De smakade lite underligt, oklart om det beror på gasspisen eller budgetstekpannan.
Sylten räckte till två. Vid den tredje kliade jag mig i huvudet och öste saft på.
Mja, tillräckligt nära sylt. Jag har sannerligen inte ärvt farmors syltgener.
Och Treon då?
Den glömde jag i kassan.
Kanske får jag tillfälle att slå två nya flugor i morgon, om gardinen behagar anlända.
Farmor kanske klår mig i sylt, men jag klår henne i demens.

 

”Jag har jobb och är en ung tjej”

20140115-123419.jpg

spotify SOUNDTRACK: Brett Dennen – Sydney (I’ll Come Running)

I DAG I DN: Bostadspriserna drar iväg

Dagens Nyheter skriver i dag att bostadspriserna ökar, och tänker att det beror på att föräldrar belånar sina hus för att kunna hjälpa sina barn att ta bostadslån och börja sin ”bostadskarriär” i Stockholm. De flesta kan nog förstå att föräldrar vill hjälpa sina barn.

I granskningen får vi också träffa personalvetaren Maria, 26, som haft tur.
Under sina sex år i Stockholm har hon bott i andra hand och bara haft sex olika kontrakt.
Nu bor hon i ett rum på Söder där bara sängen och elpianot är hennes egna.
– Jag har jobb och är en ung tjej, vilket gör det lättare att hitta andrahandsboende. Det finns de som har det mycket värre, säger hon.
Söker man lägenhet på Blocket måste man fylla i sitt kön.
Vissa som hyr ut sin lägenhet i andra hand vill nämligen bara hyra ut till kvinnor.
Kanske är män stökiga. Kanske är de svårare att utnyttja.
Det är inte ovanligt att kvinnor som satt in en Blocketannons sedan får dras med flåsande män som ringer mitt i natten.

Självklart vill föräldrar hjälpa sina barn att få en bostad.
Och så ska det naturligtvis få vara.
Ursprungsproblemet finns dock fortfarande kvar: att det är brist på bostäder i bland annat Stockholm.
Att vi har lagar, regleringar och andra förhållanden som gör att bostadsbristen är fullständigt ohotad. Vill vi fortsätta ha det så här?

Även som andrahandssurfare kan man välja att blunda för problemet.
Man kan se det som ett kul äventyr, att man har ynnesten att få prova på olika bostadssituationer och att man ändå har chansen att bo mitt i en lattjo stad, vilket absolut inte är en mänsklig rättighet.
Och vad händer sedan, när man blir gammal och rik och kan köpa en våning på Östermalm?
Kanske stagnerar man och blir tråkig. Sedan dör man av ledan.

Twitterreaktioner på DN:s artikel

I MORGON: Pannkaka av alltihopa

Okej, jag skärper mig

20140114-172536.jpg

spotify SOUNDTRACK: Frankie Valli & The Four Seasons – Big Girls Don’t Cry

Jag såg gårdagens blogginlägg som ett uppvaknande.
En möjlighet till att ta mig samman. Att inte kunna ha ett knivblock i köket var alldeles för provocerande för att jag skulle stå ut.
Nu har jag stolpat i väg och köpt ett.
Så passade alla knivar i min uppsättning utom en.
Damn it! Nåväl. Den får ligga nere i skåpet och mysa med köttyxan.
För den får allt ligga kvar.

Köttyxan ger mig kalla kårar

20140112-133827.jpg

spotify SOUNDTRACK: Charli XCX – SuperLove

Liten behändig 1a med kokvrå 24m2. Tillträde omgående under december.
Devis möblerad med säng, byrå, div. köksutrustning samt bredband.

Vi lever i skyddade tider.
Till den digitala ugnstermometern jag fick i julklapp medföljer ett tjockt häfte säkerhetsföreskrifter, under en helg får alkohol bara köpas under några få timmar på ett systebolag och lösenord ska skydda barn från internetporr.
Säkerligen var det därför jag reagerade med någon slags Schulmanbestörtning när jag såg den hänga i köket.

I svaret på Blocketannonsen hade min hyresvärd nämnt ”div köksutrustning”.
En visp, pastaslev, stekspade med köttrester i fanns i köket när jag flyttade in. Och så köttyxan.
Jag vill skriva att den hängde där och glänste, men den var bara stålgrå och brutal med sitt patinerade trähandtag. Som en relik från riddartiden.
Jag gömde den genast allra längst in i det mest svåråtkomliga köksskåpet.

Jag tänker mig att skägghipsters dregglar i avund över min köttyxa.
Med den kan man banka ihjäl sin egen ko och sedan banka på som om det inte fanns någon morgondag, tills köttet blivit mustigt mört.
Själv drabbas jag alltså av panik. Jag ser framför mig hur jag i någon våldsam dröm plötsligt går i sömnen och förstör allt i min väg.
Inventarier, människor, prydnadsföremål. Allt demoleras våldsamt i min framfart.
Så jag håller köttyxan med yttersta fingerspetsarna och begraver den i skåpet.

Kanske är det en något överdriven reaktion.
Varför skulle jag gå i sömnen när jag aldrig gjort det tidigare?
Precis som vissa väljer att ha krucifix på väggen kanske man kan ha en rejäl köttklubba som symbol för att livet ibland är brutalt som en motorsågsmassaker.
Några dagar senare köper jag köksgeråd och sträcker mig efter ett knivblock.
Våldsamma tvångstankar exploderar igen, jag rycker till som om träklumpen bränt mig.
Knivarna får gott ligga kvar i originalförpackningen.
Långt inne i skåpet, tillsammans med köttyxan.

Den försvunna gardinen

20140111-123626.jpg

spotify SOUNDTRACK: Parov Stelar – Libella Swing

Från sunk till hunk.
Min andrahandslägenhet genomgår en stilresa.
Allt började med färgglada plastbunkar. Det stora lyftet kom när jag fick tag i en skruvmejsel och kunde skruva ner trasiga lampor och högtalare som mest verkar ha hängt på väggarna som någon slags omvänd dekoration.
Genombrottet kom när jag kånkade hem en mysig matta.
Den var från Ikea, men som tidigare skrivet har människan inte så högra krav för att bli lycklig.

Stora textilier verkade som a och o för att skapa hemtrevnad: nästa steg var gardiner.
Blotta tanken på att stega in i en gardinbutik gjorde mig matt. Var ligger ens närmaste Hemtex? Räddningen blev internet.
I efterdyningarna av mellandagsrean hittade jag ett par trevliga gardiner. Det sa klick, betalkortet åkte fram och en order var lagd.
Sms:et kom i går: din leverans finns att hämta i matbutiken 15 minuter bort. I dag traskade jag dit, trött som en liten mullvad. Vinterns första snö busade till det under sulan.

Jag spatserade hem med en märkligt stor låda under armen. Väl innanför dörren slet jag upp den som ett barn på julafton. Av med plasten, försöka få ordning på vad som var den ena gardinen och vad som var den andra.
Där fanns bara en. Vi kan landa på månen, men hur ska man få mig att fatta att jag bara har beställt EN gardin?

Men gardinen åkte upp och prydde sin plats. Snyggt, men föga förvånande lite mörkare (speciellt med tanke på att kontakten till taklampan har havererat).
Snabbt och lätt beställde jag en till och började med frukosten.
I smoothie skålade jag sedan gardinen välkommen.
Om några dagar kommer din kompis.

Porrspeglarna

20140110-111601.jpg

spotify SOUNDTRACK: Everyday Mistakes – Voodoo Drums

Jag hade inte ens hunnit reflektera över dem.
Men den 70-årige mannen som var i begrepp att lämna sin ungkarlslya i min besittning de närmaste månaderna nickade bort mot sängkonstruktionen.
Eller snarare det som hängde på väggarna över den.
– Du kanske undrar över speglarna, sa han på släpig stockholmska.

Att inte kunna köpa en bostadsrätt när man lever i Stockholm är som att vara på luffen.
Hoppar man runt bland korta andrahandkontrakt får man se mycket. Styrkan är att man kan testa på olika stadsdelar men också olika livssituationer.
En vinterkväll för några år sedan pulsade jag genom snön i Farsta strand och ringde på hos en dam som svarat på min Blocketannons. Hon luktade alkohol och visade runt i lägenheten.
Där var mitt rum. Där var köket. Där var hennes sovrum, och så badrummet med bidé som vi skulle dela på. Och så inget sällskap på rummet efter 22.
Jag gick därifrån med lätt livsångest.

Jag hade tur och fick en fin etta vid Odenplan i stället. Det blev en fin sommar.
Men många bostadslösa tvingas hyra in sig i rum. I hushåll som av olika anledningar behöver dryga ut inkomsterna med en inneboende.
Under mitt första halvår i stan både jag hos ett par i Enskede. Den ena av de två var arbetslös och tillbringade den mesta tiden hemma i soffan, levande död. Han vaknade upp och blev människa först när hans man gick av sitt jobbskift och kom hem.
Bland Stockholms Blocketkontrakt vet man aldrig vad man får.
Och nu stod jag alltså i en lägenhet i Vasastan, i begrepp att få höra varför mannen jag skulle hyra lägenhet av hade skaffat porrspeglar runt sin säng.

– Jag hittade dem, de skulle slängas. Det tyckte jag var synd, så jag satte upp dem där, sa han.
Som om han satt upp speglar runt sin säng för att ta tillvara på jordens resurser.
– Okej, sa jag som om allt var helt normalt. Sen bytte vi ämne.
Jag hade kunnat berätta om mina planer på en strippstång i mitt bordellröda sovrum för några år sedan.
Kanske hade två tvillingsjälar mötts.

En lyxigare låda

20140108-121909.jpg

spotify SOUNDTRACK: Walk Off the Earth – Champs-Élysées

Man vet aldrig vad jag har med mig i min lunchlåda till jobbet.
Antingen är det nämligen köttfärssås eller korvgryta, så man har 50/50.
I och för sig ofta samma sak fem dagar i rad. Men man kan aldrig vara säker.

Den skrala variationen har genererat visst hån från min kollega Johannes.
Så stod jag i dag och tillredde en ny laddning korvgryta i bara kalsongerna i mitt flottiga lilla kök.
Det var ganska nyss jag flyttade in här och trots eviga turer till mataffären på hörnet så har jag ännu inte lyckats köpa allt det där som man kan förvänta sig att hitta i ett kök. Så receptet blir lite annorlunda.

Och då slår det mig att jag ska göra precis som varenda mellanstadieskola med någorlunda pondus.
Jag ska fortsätta laga samma rätter men döpa dem till lite olika saker. Det är helt i sin ordning eftersom jag nästan aldrig har precis samma saker i.
I går var det kanske korvgryta. Men i dag är det sauce blanche avec des saucisses.
En sauce blanche i all sin enkelhet.

I MORGON: Porrspeglarna