Ni vet hur händelser tvinnas ihop i amerikanska tv-serier? Huvudpersonen är en advokat eller läkare, eller kanske agent, och har något personligt brydderi. Och så dyker det upp en klient som sätter problemet i perspektiv och så tänker huvudpersonen till, och gör det rätta. Visst är det typiskt tv-serie? Manusidéer liksom, det händer aldrig på riktigt? Det beror på hur fungerande hjärna man har.

Man kan säga att min hjärnas arbetspolicy en gång, innan något slags ide (utan accent) infann sig, jobbade med just jämförelser. Och idag kickade den igång igen.

Sveriges radios Vincent Dahlbeck befann sig på JMG, det vill säga journalistlinjen på Göteborgs universitet, och föreläste om att vara korrespondent i Afrika. Och medan jag riktigt kände minorna under den afrikanska jorden och kände luftdragen från skotten som ven förbi så kände jag att precis så är livet ibland, om kanske lite mer imaginärt sådant.

Livet är ett spel, säger någon. Livet är en fest, sjunger några. Livet är skit, säger någon och hoppar ut framför korvbilen. Jag funderar över vad livet är. Jag funderar över hur jag ska kunna sluta fundera på det.

Och så kräktes jag upp lite pyttipanna i näsan nyss, medan jag såg på Inför Eurovision. Försöker livet säga mig något?

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.