Att tycka synd om sig själv kan bli ett beroende lika starkt som det att missbruka fina ord.

Han tänker om och om igen att han har blivit riktigt duktig. Att han lärt sig att behärska sig själv. Bara för att han tänker på det varje minut så känns det som han varit avhållsam typ tre veckor snarare än tre dagar.

Bilrutorna är immiga när han drar på sig den skrynkliga skjortan och drar upp byxorna som kramat sig fast om hans vader. Hans älskarinna ligger fortfarande med stjärten i vädret när han smäller igen bildörren och går över den regnblöta parkeringen. Hade det här varit en film hade han tänt en cigarett, och hade det inte varit så att han var allergisk kanske han hade gjort det.

Han ringer Christine, kvinnan han en gång hade ett förhållande med. Hon svarar inte. Han pratar in ett meddelande. Han är så ledsen för allt lidande han utsatt henne för. Han säger att han älskar henne och han menar det. Som alltid när hans penis är indränkt i en främmande kvinnas DNA. Han säger att han saknar henne, och hur kunde han annat efter att just ha avslutat något så ytligt som ett billigt one night stand? Ingen plats för förtroliga samtal, och bara det att hon ger sig till att dissa honom innan han fått chansen att få dissa henne.

Det finns stunder då han faktiskt vill vara älskvärd, trogen och vanlig. Men han vet att han kan bättre än så. Att vara snygg utan att utnyttja det känns ungefär lika smart som att ge bort hela sin månadslön till välgörenhet.

Han kan erkänna att han har börjat tappa greppet. Det avtorkade blodet på hans skjorta tyder på det. Förhoppningsvis ska det inte spela någon roll, tänker han och känner värmen bakifrån och han vänder sig om. Lågorna reflekteras i hans ögon, kastar ett Orange Country-ljus i hans söta ansikte. Hon får faktiskt skylla sig själv.