Okej, vi gör ett tredje försök att börja den här dagboken på ett bra sätt! Jag är virrig i huvvet för att jag satt uppe halva natten med den fantastiska bruden med efternamnet. Trots att jag inte somnade förrän halv fyra nånting hoppade jag upp som herr Storch vid klockan tio! Och lillebrorsan som var vaken minst lika länge låg och trynade till elva-tolv! Jag slår nästan vad förresten! Du kommer inte orka läsa igenom allt i den här dagboken! Sluta när du vill för ju längre ner man kommer ju mer inser man att detta borde inte Andreas har skrivit! Haha…

”Jag kan inte hålla på och bli lurad på skosnören hela tiden!” skriker morsan besviken. För andra gången har kärringen i skoaffären prackat på henne för korta skosnören!
”Nänänä, tar du en storlek större blir de för långa!” ser jag en medelålders kärring med stramt ansikte och det grå håret i en nackknut. En vinröd dress med kavaj och en kort kjol stramande runt hennes lår. Armarna i kors.
När min morsa stormar in i affären och genast kunngör sitt ärende genom att vid entrén skrika ”Ni har lurat mig!” och viftar med skosnörena och hoppas att alla ska märka vilken usel service kvinnan med nackknuten ger. ”Din jävla spättekaka!”
Fast så skulle ALDRIG morsan göra. Nej, hon följde nog inte mitt förslag, jag tror hon lyckades lägga band på sina känslor.

”Jag önskar jag hade ditt tålamod, jag hade verkligen behövt det får att stå ut med ditt tjat!”

Alltså, vi kompetenda individer på det heltrendiga… kollektivet BananaFilms kommer att göra en ny film! Så är det… Jag har tusen idéer, men ingen är så bra att jag kommer få igenom dem. I mitt huvud är de suveräna! Men Marika kommer snagga dem vid anklarna! Schwupp kommer det säga! Nej, det kommer det inte, för jag har inga idéer att berätta om än!

Kan nått vara världsberömt i hela Sverige? Det sa de på nyheterna nyss så då kan man nog det!

Jag blir indragen i folks bekymmer. De verkar vilja ha mig där. Kanske är det bara jag som är som jag…

Faktum är att folk läser min dagbok! Jag vill att du ska veta det. Det är en jävligt grym skara som brukar läsa den, men skriver man ett lajv eller ett klotter dyker det upp folk, och vet du vad de gör? De bläddrar igenom min dagbok! Typ som om de verkligen ville veta nått om mig! ”Lilla jag, lilla jag och…” ja vad faan var det? ”Frithiof Andersson” kanske? I alla fall så har det åter hänt, nån har gillat min dagbok. Jag tackar och tar emot och är väl medveten om att ju bättre jag tror att jag är ju sämre är jag. Men idag… är jag kass… Jag orkar inte ens fejka… Jag vet inte… ingen inspiration. Chateu de garage! Haha ja jävlar… Å ena sidan vill jag skriva om nått sorgligt, men minst hälften av mig vill skriva nått kul samtidigt som han nynnar med i nån jävla Peps Persson-låt. bara så du vet. Jag vet inte hur jag vill ha det.
Själv har jag hittat en konstig sak… med mig… Jag tycker det är väldigt intressant att analysera människor. Följdaktligen har jag helt enkelt sökt efter lärare på Gula sidorna för att se vart de bor! Även om jag aldrig skulle erkänna det för dig har jag gjort det! Säger en bostad mycket om en människa? En adress? Kanske lika mycket som en dagbok… Men du, tro nu inte att jag är sjuk i huvvet (om du nu inte redan har bestämt dig för det och slutat läsa!), det var bara nått jag gjorde när jag inte hade nått att göra! Haha ”Jag gör det aldrig annars, däremot har jag en KOMPIS som brukar göra det!”