![The [and] Blog](/wp-content/logo.jpg){kind=logo}
Ordvitsar… finns det nått mer pinsamt? Är det nån mer än Povel Ramel (Good rest him), pappor i allmänhet och Magnus som drar sånt? Svaret är ja: de som döper porrfilmer. Det finns massor av roliga porrfilmsnamn, här är några stycken:
Read the rest of this entry »
Archive for the ‘Flams’ Category
Putslustiga porrfilmsnamn
04
Oct
Karl-Funkel, russindocent
17
Dec
Hejsan allihopa. Det är jag som är Karl-Funkel Garfunkel, doktor och docent i russin. Ja, jag forskar om russin altså. Jag är ganska duktig faktiskt. Idag kom jag till exempel fram till att Eldorados russin inte alls är nått att ha jämfört med ICAs. För en finsmakare alltså. I ren desperation över att jag nu hade en ask Eldorado-russin att äta upp sköljde jag ner den bistra eftersmaken med julmust. Aaaaaah, mycket bättre. Nyttigtnyttigt. En hel julmustflaska gick åt men de jävla Eldorado-russina var minsann inte slut! Jag kastade ut några genom fönstret och resten sprang jag in och gömde under grannens kudde. Mufffillibaba. Nåja, är det nån som har några frågor? Nähä. Nä, då cyklar väl jag tillbaks till universitetet då.
Fröken i klassen avbryter och säger att Fjodor på tredje raden minsann viftar med handen och vill fråga.
Jaha, svarar jag. Jag trodde att tjockisen hade satt nått i halsen och viftade efter hjälp. Jaja, vad undrar du då, fläskis?
Killen sväljer lite saliv och undrar om det är högt näringsglukoliseringsvärde i russin.
Jag himlar kraftigt med ögonen för att meddela att frågan var dum. Och för att vinna lite tid eftersom jag aldrig har hört om nått näringsglukoliseringsvärde. Jag tar upp den tomma russinkartongen ur fickan. Ehm… Ja, alltså det är ju ALLMÄNT KÄNT att ehm… Jag läser frenetiskt efter nått näringsfrenoriseringsskit eller vad det nu var.
Ehmm… Ja alltså vi professorer och doktorer och såntdärnt vet ju att om man äter en sån här kartong så motsvarar det det natriumintag man får i sig av att äta 156 mikrogram koksalt. Minsann.
Nu plockar jag upp min portfölj från bordet och kramar den med båda armarna mot bröstet och springer mot dörren för att komma ur salen innan nån mer hinner ställa en fråga. Så cyklar jag till universitetet och sätter mig i biblioteket och läser en tidning.
Jävla Eldorado-russin.
[and] Kalaset & Birger
05
Mar
Idag mås det bättre, men det blir inget krogen ikväll inte… Vaknade tidigt och glodde på Daredevil (tre bajsbruna soffgrupper av fem möjliga) och duschade och hjälpte föräldrarna med melodikrysset. Och nu städas det… Toaletten, rummet, här ute vid datorn… Kalas sen!
Birger Jansson är en lustig filur. I tretton år har han jobbat på banken som KAMRER. Bakom ryggen kallar alla honom för Kamreren (uttalat med en överdrivet snorkigt och myndighetsmässigt som en mycket träffande karikatyr av hans egen röst). Förresten är det många som kallar honom Kamreren när de tilltalar honom också. Framför allt A-lagarna… De brukar sitta på torget och dricka dagarna i ända så Birger har inte mycket till val. Han skulle kunna ta ut sina pengar mitt i natten, men då skulle hans dygnsrytmer störas. Nej, det är lunchtid när Birger Jansson tassar fram bakom det som förr var posten och nu är Svensk Kassaservice (Öppet 9-17 Avgift för att sätta in pengar via postgirot: 40 kr) och ut på torget. Genast känner en av alkoholisterna igen den kutryggiga figuren i beige rock och med en attachéväska under armen. ”KAMREEEEEEERN!” skriker han så duvorna som studsar runt och kuttrar på stenläggningen rycker till och flyger därifrån ner till parken istället. Kamrerens ansikte färgas snabbt rött och han biter ihop tänderna. Synnerligen otrevligt med denna ständiga uppmärksamhet av hans person. Aldrig får man vara ifred…
Hemma hos Birger Jansson är det tyst. En farfarsklocka i vardagsrummet tickar och tackar och symboliserar hur hans liv bara rusar fram mot döden, och att han egentligen aldrig har levat ordentligt. En gång i timman slår den. På natten kan Birget ibland vakna upp ur sin lätta sömn och förbanna klockhelvetet. Imorrn ska han göra sig av med den. Men det har han inte gjort än på trettio år. Det är arvegods från mamma. Och sånt kan man faktiskt inte göra sig av med! Lika lite som man går och pissar på lilla mammas grav.
Birger Jansson prenumererar på Vi bilägare (med ett motorintresse som hans måste man faktiskt kunna få koppla av med sån läsning ibland!), Dagens Nyheter (Sveriges största morgontidning, och varje morgon löser han frukostflätan medan det läppjas kokkaffe) och… Hemmets Veckotidning. Birger Jansson är faktiskt man, och han kläser inga andra kärringtidningar förutom Hemmets. För de har faktiskt de bästa korsorden, de bästa ”Roliga historier”-sidorna, underbara recept (man måste ju äta!) och dessutom en trevlig liten spalt om antikviteter i varje nummer.
Birger Jansson fick sparken för tre år sedan. Förtidspension förkläddes det som. Så nu sitter Birger mest vid sitt köksbord och läser sina tidskrifter och tidningar. I takt till farfarsklockan försvinner ett sandkorn efter ett i det timglas som är hans liv.
Och plötsligt. Där han står i bankomatkön bakom Marie på Konsum säckar han ihop! Och vaknar aldrig mer. ”KAMREEEEEERN!” skriker fyllegubbarna i kör och Konsum-Marie vänder sig om. Hastigt fasar hon och hoppas att han ska resa sig upp – SKA JAG GE HONOM KONSTGJORT ANDNING?! DE SLAPPRIGA LÄPPARNA MOT MINA?! MIN UTANDNINGSLUFT I HANS LUNGOR?! Men sen kastar hon sig ner och blåser luft i hans mun så saliven skvätter runt hans mun. Men han vaknar inte.
Kamreren är död och hans första kyss blev den som kom strax efter hans död. Ett misslyckat upplivningsförsök. Kanske lika bra det. Nu slipper han i alal fall klockhelvetet.
DAGENS POESI
Min matta är blå
Fötterna icke för små
På varje finns det fem gånger tå
Och jag brukar tänka som så
Att det får väl gå bra ändå
Ja, det får väl gå
Även om det blir ett schå
Att ända dit gå
Faktiskt dig hälsa på
Och äta sviskon i nåns berså
Kanske nån bigarå
Och vi sedan där stå
Tills vi säger ”hej då!”
Och jag snubblar – ajååååå!
Kais dotter är Kå!
Nu ska jag lägga ååå.
[and] Churchills papegoja del 1
20
Feb
Vi kör en favorit i repris för dem som både läser RipCurl2004:s och min dagbok:
En fantastisk påhittad historia om när tyskarna under andra världskriget ville mörda Churchill. Som alla vet (eller som alla borde veta) hade Churchill en papegoja (som fortfarande lever idag förresten! sitter säkert i rullstol och andas i respirator, men vid liv är den! 
). Det slumpande sig som så att den tyske hitmanen stapplade in på Churchills kontor för att mörda honom. Lite pinsamt nog var den tjocke herren mitt uppe i pittoreska bullbak. Ingen kunde ju tänka sig att männskan kunde baka bullar… Det hade tidigare florerat rykten om att han var en jävel på scones, men bullar visste ingen att han behärskade. I alla fall upptäckte såklart papegojan mördaren (Churchill hade en massa mjöl i näshåren å han nös och såg inget!) Papegojan var snabbtänkt och skrev: ”Ducka för helvete! Tyskarna är här för att göra durkslag av dig!” Så Churchill duckade och papegojan fick medalj. Inte så intressant kanske, men det hade kunnat vara sant! Hur det gick med hitmanen är det ingen som riktigt vet. Riktigt… Förutom jag! Och den storyn kommer nån annan gång! Keep readin’!
Detta och den grafiska ekvalicensen som oftast är den bärande faktorn i ett konkavt stiktoprisma är nog det som mest gör livet värt att levas!
[and] Ressårapparaten
12
Feb
Visste du att de människor som får audiens hos påven i Vatikanstaten genomsöks av dess egna armé – Schweizergardet – så att de inte har några vattenflaskor på sig. Detta så att ingen sedan när de kommer ut efter att ha fått påvens välsignelse ska kunna sälja vattnet som ”heligt vatten”.
”Änglar & Demoner” och ”Da Vinci-koden” är fan så coola asså. Och det som är konstigt att att mycket i dem (i alla fall i den första) stämmer! Diggar Dan Brown asså!
Nåväl, idag firar jag att julen är över, det är nämligen först idag som mitt rum blir helt fritt från julpynt. Jag vill inte gå in på det här mer, det är en känslig fråga. Nu kan våren komma!
Idag publicerar RipCurl2004 under exklusiva former historien om ressårapparaten. Naturligtvis kan jag inte undanhålla även alla mina läsare denna fantastiska historia om hur det gick till när jag blev överraskad i tvättstugan. Det var dagens spännande följetååång det!
Det var så att jag var nere i tvättstugan och tvättade mina kläder fast det inte var min tvättid. Plötsligt hörde jag fru Larsson komma stegandes ner för trappan. Vad skulle jag göra? Här stod jag och blaskade mina kläder på fru Larssons tvättid! Nu var goda råd dyra!
När hon kom inslampandes i tvättstugan fläckte jag fram ressårapparaten som man töjer tillbaks alla uttänjda mjukisbyxe-ressår med och sa följande till fru Larsson: ”Jag tänkte att jag borde uppmärksamma fru Larson på att den här ressårsapparaten inte verkar helt hundraprocentig!” Då titta fru Larsson frågande på mig och undrade vad i helvete en ressårapparat är för nått.
Jag lade då helt sympatiskt min hand på fru Larssons axel och sa att:
”Fru Larsson kan ju inte tvätta sin smutsiga byk om fru Larsson inte har tänjt tillbaks de uttänjda ressåren i fru och herr Larssons underkläder och andra plagg av värde.” Fru Larsson gallopperade då iväg efter en penna för att stryka sin tvättid och sedan satte hon igång med ressårsapparaten. You see, om hyresvärden herr Swaerd hade kommit på henne med att använda ressårsapparaten när hon hade tvättid (som alltså är ämnad för att tvätta kläder och inte begagna sig av ressårsapparaten) så hade det blivit en liten avgift på det. Och herr och fru Larsson har det redan knapert som det är. Då fyllde jag helt sonika in mitt namn på tvättidslistan och saken var biff! Där slapp både jag och fru Larsson undan tvättböter!
