Jag jobbar på en hamburgerrestaurang och kedjan blir bevakad några gånger i månaden. Det rör sig om “fejkkunder” som tar tid på hur lång tid det tar att få sin mat, och hur fräsch maten sedan är. Detta för att mäta hur bra restaurangen ligger till, och för att få oss anställda lite tävlingsinriktade. Det är ungefär på detta sätt — att kontrollera servicen — som Anna Odell, tjejen från Konstfack som spelade psyksjuk, förklarar sitt uppsåt. Och jag är så lättpåverkad, har jag tidigare gått och muttrat “det går att göra konst av allt” (som alla andra också gjort) så håller jag nu lite med Anna. Det är klart att poliser och vårdpersonal också ska kunna råka ut för lite oförberedda tester. För att mäta kvaliteten på det jobb de utför. Och mer därtill då, Anna Odell har ju även dokumenterat medmänniskornas reaktioner osvosv.

Naturligtvis ska inte vem som helst kunna gå ut och “testa servicen” så som Anna har gjort, men kanske vore det på sin plats att det görs oberoende och oförberedda tester av det här slaget från statligt håll? Det ligger onekligen i tiden.
Eller blir vi snabbmatsknegare också billigt utnyttjade av de där hemliga testarna? Blir vi kränkta?

Jag pratade med en bekant härom dagen och han undrade om jag någon gång hade pruttat inför honom. Jag svarade nej, för det hade jag verkligen kommit ihåg om jag hade gjort. Han berättade i sin tur om vänner som fisit högt.
En annan bekant berättade om en nära vän som någon gång sådär ibland har gått på toaletten med öppen dörr, och då inte gjort det lilla, utan just — bajsat.

Den 15 oktober “firas” Global Handwashing Day och i samband med årets upplaga skrevs det att en av fyra brittiska pendlare har bakterier från avföring på händerna.
För någon vecka sedan skrevs det om en australiensisk pub som sägs ha serverat glass med bajs i till ett par som klagade på oväsen. Under förra året gick en norrman bananas (som man säger) och vandaliserade bilar genom att kasta in sitt egna frusna bajs att ligga och tina i vårsolen och göra fordonen obrukbara.

Det tycks alltså som att vi allt mer delar med oss av en av de mest privata delarna av det vardagliga livet, både i ont uppsåt och utan uppsåt alls. Precis som i gamla tider, då utedassen kunde ha plats för en hel familj, kan bajsandet ses som något helt naturligt och okonstlat. Eller som något smutsigt och förnedrande.
Bajset har alltså en stabil och dubbeltydig roll i vårt samhälle, där den negativa aspekten antagligen är den vanligaste. Bajset är något privat, något man ska göra sig av med så snabbt och diskret som möjligt.

—

TIDIGARE SKRIVET I SAMMA ÄMNE:

• Bajs på tåget: “Åh herre sankt Herakles!”
• Moralen finns: “Chefen tar första tuggan av Gregerts bajskorv tillsammans med potatis och en klick av den starka tzatzikin”
• Kändisarnas bajs
• Dagen då bajset flöt utanför Campus
• Två gånger har jag hållit mig och nästan dött på kuppen
• Du blir kåt av att jag bajsar dig i ansiktet?